För många hundra miljoner år sedan föll kalkslam till botten i ett varmt hav. I havet levde många djur som vi idag ser som spännande fossiler i det öländska berget. Bland de vanligaste är ortoceratiter, även kallade ölandsspikar och trilobiter(ölandsflundror).
Kalkstenen har haft stor ekonomisk och kulturell betydelse för ölänningarna i över tusen år. Det öländska kalkberget har också bidragit mycket till det som ger Öland dess speciella karaktär; förhistoriska borgar och hus, stenkors och gravar, kyrkor, ladugårdar och inte minst alla dessa mil av stenmurar.
Under 1200-talet exporterades stora mängder kalksten, företrädesvis till kyrko- och klosterbyggen, till Tyskland och Polen. Kulmen på den öländska stenexporten nåddes under 1600-talets andra hälft, när Sverige var en stormakt. Utöver en enorm export till Tyskland och Holland sändes också stora mängder till England.
I S:t Paulskatedralen i London lades golv av öländsk kalksten. Till detta kommer alla nationella byggnadsverk där Borgholms Slott är ett av de mest kända.
Den unika kunskap som vi skaffat oss under alla dessa århundraden finns fortfarande kvar i den moderna öländska stenindustrin. Det är ett kunnande och en tradition som vi värnar om.
Ölands yta är till hela 84 % reglerad av olika typer av skydd för natur- och kulturmiljö. Många av regleringarna återfinns i Miljöbalken och Natura 2000. En samordning har gjorts för att hitta en gemensam balans mellan bevarandet av unik natur och kultur, samtidigt som stenindustrin inte fråntas sina möjligheter till fortsatt verksamhet och framtida expansion. I slutänden handlar det om arbetstillfällen och ekonomi. Med en fungerande och livskraftig stenindustri kommer förståelsen, och inte minst resurserna, för ett aktivt miljö- och kulturbevarande att öka avsevärt.